Kan inte sluta tänka på Åsa Linderborgs berättelse om sin pappa i boken Mig äger ingen. Inuti mitt huvud och i mitt hjärta gnager tankarna på det klassindelade samhälle vi lever i. Mest tänker jag på männsikor i industri och vårdyrken som jobbar tills de stupar och i "bästa" fall blir sjukpensionärer och i värsta fall dör precis innan de ska få pension. Är det uträknat, med statistik, att det blir billigast om alla jobbar tills de är minst 67? För då är "chansen" att de arbetar ihjäl sig stor och då sparas det någon krona på det? Så att bankerna och storbolagen kan fortsätta dela ut bonusar till sina anställda på höga positioner och landstingschefer kan fortsätta ta ut miljonlöner fast de inte jobbar. Hallå världen, Sverige 2010, vad är det frågan om???????
Om ni inte läst Åsa Linderborgs bok, gör det med klassglasögonen på! Hennes berättelse utspelar sig i och för sig på 1970-talet men känns väldigt aktuell idag också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar