Varför känns det så komplicerat med TV? Har aldrig tyckt att det varit kul med smöriga såpor eller förnedringsprogram av typen "visa upp ditt lortiga hem" eller "så skaffade jag ett par miljoner i skulder". Jag glömmer, oprioriterar och ignorerar TV-programmen samtidigt som jag köper TV-tidningen varje vecka med ambitionen att se alla de program jag kryssar för. Å andra sidan hinner jag väldigt mycket annat tack vare att jag inte ser på TV.
Värst är det med morden, våldet och eländet. Ser i stort sett aldrig på skräck, thrillers, våldsam action eller deckare. Läser aldrig den genren heller. I TV vimlar det av polisserier, otäcka deckare och våldsamma filmer. Det är inget för mig - jag vill inte mata min reptil!
Nåja, helt borta från rutan är jag ju inte - gillar Så ska det låta och såg faktiskt Idol för första gången 2008. Tittar på inredningsprogram och Antikrundan. I kväll såg jag Let´s Dance´ säsongspremiär och tyckte att det kändes OK. Har inte sett det sedan första säsongen. Sedan blev det tråkigt tycker jag. Som om det blir mer kvantitet än kvalitet. Likaså Körslaget - första säsongen bra - andra säsongen sämre - man kan inte göra körsång av vilka låtar som helst, då slår jag av TV:n!
Ett av mina favoritprogram på TV hette Röda rummet och handlade om litteratur. Brorsan sa att det var ett program som lika gärna kunde ha sänts i radio.....Tyckte inte jag! Programledaren Gunilla Kundstrand lyckades hitta spännande författare och ämnen för varje program. Efter några år byttes programledaren ut och sedan lades Röda rummet ner helt och hållet. Jag saknar det faktiskt ännu!
Såg en svensk serie som jag gillade för cirka tio år sedan, som hette Sjätte dagen. Någon som kommer ihåg? Har inte sett den i någon DVD-box så den var nog inte så populär. Så när någon frågar mig om mina favoritprogram på TV vet jag inte vad jag ska säga, ser egentligen bara på Kulturnyheterna regelbundet. Gillar Sex and the city också, men har inte sett något program på TV, utan på DVD.
Kollade inte på TV så mycket när jag var yngre heller - men gillade Macahan, Lilla huset på prärien och Fame. Scooby Doo var en favorit på jullovsmorgnarna när jag växte upp. Dallas såg jag nog lite av, Falcon Crest hoppade jag helt.
Tur det finns film att ta till när det bara är elände i tablåerna. Och radio - DET älskar jag! Men det får bli en helt annan historia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar